Fadi: Jag är inte rädd för att misslyckas

Han är bara 32 men levnadsförteckningen är lång med både affärer och idéellt arbete. Företagsam.nu mötte entreprenören Fadi Madiaouaya i hans salong i Nässjö och pratade om resan från inget till mycket, från grå betong till kunglig glans.

Fadi Madiaouaya är välklädd vid vårt första möte, på ett kafé i Jönköping - kavajen är svart och intrycket propert. Han ser inte ut som den typiske frisören.

Men Fadi är också en entreprenör, som är en profil bland många Nässjöbor, inte känd bara för sin salong på Köpmansgatan men också för sina ansträngningar för att knyta ihop Nässjöbor genom olika integrationsprojekt, något han sedan länge arbetat för.

Personligt: Fadi Madiaouaya

Ålder: 31 år.

Bor: I Huskvarna.

Familj: Fru och två flickor på fyra och sex år.

..

Personligt: Fadi Madiaouaya

Ålder: 31 år.

Bor: I Huskvarna.

Familj: Fru och två flickor på fyra och sex år.

Gör på fritiden: Umgås med familjen.

Äter helst: Italiensk och asiatisk mat.

Ser på tv: Nyheter och lite sport.

Favoritcitat: "Det som inte knäcker, det stärker".

Integration är en hjärtefråga. Det ligger nära. Fadis föräldrar tvingades, liksom uppemot en kvarts miljon andra, att fly från inbördeskrigets Libanon. Under 1970-talet kom de till Österängen i Jönköping. Sedan flyttade familjen, som då utökats med två söner och en dotter, till Linköping, i området Ryd, som byggts under miljonprogramsåren. Där bodde Fadi tills han var 16 år, då familjen åter flyttade till Jönköping. Där startade hans pappa ett kafé.

— Det gick inte så bra. Redan då tappade jag fokus på skolan och kände att jag behövde hjälpa till ekonomiskt. Sedan gjorde familjen ett nytt försök med en restaurang, men den gick inte heller bra. De var nya på marknaden och hade inte gjort en riskanalys. Till sist stod jag där, 17 år och blev involverad i verksamheten. Jag insåg att jag hade ett ansvar att bygga upp familjen igen och att komma på ett sätt att snabbt tjäna pengar, säger Fadi.

Lösningen blev att hoppa av skolan och bli frisör.

— Alla måste klippa sig. Jag insåg att det var en bransch som inte skulle dö ut. Jag lånade pengar av släktingar och åkte till Stockholm för att gå en intensivkurs. Sedan jobbade jag på en salong i Jönköping. Jag sa till mig själv att när jag är 18 ska jag ha en egen salong.

Sagt och gjort. Fadi kom i kontakt med Folke Pettersson, en fastighetsägare i Nässjö, som tyckte att Fadi skulle satsa på staden. Med lånade pengar, återigen från släktingar, kunde han som 18-åring öppna sin salong. Folke trodde på Fadi.

— Jag vet inte varför Folke sa så, jag hade aldrig varit i Nässjö innan. Men han skapade förutsättningar för mig och erbjöd gratis hyra i början. Smålands-Tidningen skrev ett stort reportage om att jag var en yngsta företagaren och det ledde till att jag fick en bra start. Och det är nyckeln till att jag står här.

Vid vårt andra möte några dagar senare är vi just i "nyckeln". Salongen i Nässjö. Kavajen är borta men när bilder ska tas till reportaget så byter Fadi tröja. Vi pratar medan han klipper en stamkund, Midhad Selimagic. Handen jobbar fort med saxen. Fler kunder droppar in.

— Mina kunder behöver inte säga hur de vill ha sitt hår. Det vet jag redan. Om det är några stora förändringar då vet jag att det har hänt något i deras liv. Då är det dags att fråga hur det är, säger Fadi och skrattar.

Fadi pratar mycket om plattformen. Det är frisersalongen och kontaktnätet som byggts upp genom den vilket har gett honom många möjligheter. Salongen gick bra, och efter några år började samhällsengagemanget växa.

— Jag började få andra värderingar i livet. Jag hade lyckats från ingenting. Jag ville hjälpa till. Hur kan vi skapa lika möjligheter för alla? Jag ville ta upp ämnen som integration till ytan. Det var något som folk inte vågade jobba med då.

Uppväxten i Ryd hade sått sina frön i huvudet på en ung Fadi.

— Jag insåg tidigt att integrationen inte fungerade i Sverige eftersom jag växte upp i ett miljonprogramsområde med ungdomar som levde i utanförskap. Utanförskap skapar bitterhet och bitterhet skapar kriminalitet. Jag kommer ihåg hur ungdomarna inte hade någon tro på eller tillit till samhället. Vilka förebilder får man då? Det är Zlatan men också tungt kriminella. Alla kan ju inte bli fotbollsproffs.

Fadi började leta upp likasinnade inom föreningar och kommunen.

— Jag insåg direkt att ett bra verktyg för integration är föreningslivet, så jag lade upp en strategi för att bygga upp förtroende.

Med hjälp av lite kontakter på kommunen kunde Fadi låna en skola, dit han bjöd in alla föreningar i Nässjö på öppet hus. Och skolorna bjöd in barn med invandrarbakgrund. Politiker var på plats. Men när det var dags så dök nästan bara svenskar upp.

— Jag tyckte det var pinsamt först. Men sedan stärkte det mig ännu mer. Jag fattade att man inte bara kan skicka med barnen en lapp hem om att det är öppet hus, man måste gå en annan väg, genom att prata med föräldrarnas förebilder också, till exempel ordföranden i olika invandrarföreningar.

Inte heller fungerade idén om ett entreprenörscentrum i Nässjö. Tanken var att unga entreprenörer med affärsidéer skulle ha en plats där deras affärsidéer kunde växa. Fadi var styrelseordförande för investmentbolaget som låg bakom centrumet. Men intresset för att hyra platser var svagt.

— Jag har misslyckats många gånger. I Sverige ser man en konkurs och motgångar som katastrof, men det är tvärtom. Det är en lärdom.

Men trots att det inte blev ett företagshotell i Nässjö säger han att det gav mycket kunskap på vägen.

— Jag träffade många unga och energiska med idéer. Ofta har unga entreprenörer en idé men de vet inte hur de ska gå vidare med en affärsplan, med resurser och juridiken. Jag var 17 år och tomhänt när jag startade min salong. Jag vill hjälpa andra, visa att alla kan lyckas.

Bättre har det gått i hans andra projekt, som fotbollsturneringen Fadiscupen och hans fond, One world - one team, i samarbete med fotbollsklubben Nässjö FF. Fadiscupen startade 2011 för att främja integration genom fotboll och hålls varje år i Nässjö. Vid invigningen 2011 var dåvarande ordförande i fotbollförbundet, Lars-Åke Lagrell med. En stor manifestation under parollen "Ett Nässjö för alla", som gav Nässjöbor en chans att stå upp för mångfalden, invigde turneringen och tågade genom staden. Fadi visar bilder på sin telefon.

— Ser du så mycket folk! Tåget var så långt!

Till årets cup, som hölls i april kom 25 lag och cirka 375 spelare.

Fadi vill inte skryta. Men att han är stolt över sin insats, men även över sitt älskade Nässjö går inte att ta miste på.

Via fonden som Fadi skapat genom Nässjö FF:s ungdomsverksamhet kan behövande söka bidrag för till exempel nya fotbollsskor. Pengarna kommer från det lokala näringslivet och intäkter från Fadiscupen.

— Att vara med i föreningar har blivit en resursfråga. Alla har inte råd att vara med. Därför kan man ansöka om bidrag. Det är inte bara invandrare utan kanske ensamstående mammor med tre barn. Vi har också haft fotbollsskolor.

Varför är du så engagerad i just fotboll?

— Fotboll är ett billigt verktyg för integration. Det är en billig sport. Men vi håller också på att ta fram en stiftelse som riktar sig till alla föreningar som kan ansöka om bidrag till projekt.

För sina ansträngningar har Fadi belönats med titeln Nybyggarambassadör av Internationella företagarföreningen i Sverige, som är en organisation för att stödja människor med invandrarbakgrund att starta företag. Diplomet tog han emot av kungen på plats i det kungliga slottet.

Det banade också väg för en plats i Riksidrottsförbundets referensgrupp för mångfald. Tillsammans med representanter från flera idrottsförbund och forskare arbetade Fadi under två år för att få fler med utländsk bakgrund att engagerar sig i idrotten. Särskilt fokuserade man på tjejer födda utanför Europa.

— Många unga invandrartjejer får inte vara med i idrottsföreningar för sina föräldrar. Det handlade också om att få in idrottsledare med invandrarbakgrund, det är svårt för många föreningar.

Att han känner mycket för Nässjö är tveklöst. Men trots det bor han i Huskvarna med sin fru och två döttrar och har inga planer på att ändra på det.

— Jag tror på Nässjö. Det är nära till Jönköping, kommunen och näringslivet är bra och stambanan finns här. Det är här jag har byggt upp hela mitt kontaktnät. Det är Nässjö som har öppnat alla dörrar för mig. Men jag har funderingar att ta min plattform, där näringsliv, föreningsliv och andra organisationer möts, till Jönköping också, jag har pratat med J-Södra och bollat lite med Mats Green (tidigare kommunstyrelsens ordförande i Jönköping). Men det tar mycket tid. Jag är ju tvåbarnspappa också, säger Fadi.

Men Fadi Madiaouaya håller sig upptagen. Just nu håller han på att sy ihop en dag för att uppmärksamma Downs syndrom, något som hans syster är drabbad av. Målet är att skapa en fond där pengar kan gå till unga med utvecklingsstörningar. I år fyller Fadis salong 15 år. En del av intäkterna ska gå till uppmärksammandet.

Samtidigt håller han på att starta ett nytt företag, tillsammans med en kollega, som sysslar med fastigheter i Nässjö. Det är även något han har gett sig in i tidigare, men de fastighetsbolagen har han nu lämnat.

Och så finns starten på allt, salongen kvar. Där jobbar han "nästan heltid" för att sedan pendla till hemmet i Huskvarna.

De flesta skulle nog vara nöjda med att ha en frisersalong. Men det gör inte dig nöjd?

— Jag vill hela tiden utvecklas. Jag ser möjligheter i världen. Livet är för kort.

Vad gör du om tio år tror du?

— Då har jag en familj som är frisk och kry. Och jag hoppas att mitt engagemang har gett resultat och att det sprider sig så att andra kan göra samma sak. Jag kommer fortsätta driva mina företag och kanske starta några nya också.

Regler för kommentarer